Anna Lina Petersen

Det bara brast.
Jag kämpade hela bussresan  med att inte börja gråta
när jag kom hem och hade tre steg kvar i trappan och ungefär
8 steg kvar till sovrummet där mamma låg i sängen och kollade tv
så brast det. Tårarna bara sprutade och jag fick knappt fram ord
Det gick sisådär för mig att prata men jag lade mig i sängen
bredvid mamma och vi pratade en stund. Jag grät mest men
vi snackade lite och de kändes lite bättre efteråt.
Hon fick i mig lite mat och jag ringde min läkare.
På torsdag klockan 14 skall jag dit och vi skall prata om
operationen och lite omkring de. Sedan får vi se hur det går!
De känns bra, jätte skönt att dom äntligen hittat vad de är
men jag är långt ifrån lugn, harmonisk och glad än ..
Men det kommer detta är ett steg i rätt riktning
fast vi står på ruta ett än så länge
Det kommer bli bra!
Stenarna i gallblåsan kommer vara borta om ett tag
jag kanske till och med kan äta normalt igen?
kanske till och med kan ägna mina tankar åt annat än åt min mage?
Trotts min unga ålder lyckas jag få de.
Som mamma sa: De finns vissa undantag
och jag är ett sånt!  Kan man få det så får jag de.
Nu låter jag väldigt negativ men de har inte varit en kul dag. inte alls..

Detta var nog det mest negativa och hemska inlägget jag skrivit
men jag behövde skriva av mig
Har velat skriva om så många saker i bloggen men som jag hoppat över
för jag tänker sedan efter att, lina, vem som helst kan faktiskt läsa det här
Då hejdar jag mig och låter de stanna i mitt huvud istället.
Jag skulle bloggat igår men de strulade så med blogg.se sidan
så jag gav upp.
Kollade på Greys anatomy med mammsen och gick sedan och lade mig
Har påbörjat mitt projekt med håret nu
men vad det innebär får ni inte veta än :)
Nu hoppas jag mikael kommer snart, han är så söt
han har jobbat i oskarshamn hela veckan och dom skulle inte kommit förrän imon
men han ville åka direkt till mig så han är snart här.
Dom blev klara tidigare och stack direkt, lite för min skull :)
Nu har jag skrivit en novell så nu får det räcka
<3