Anna Lina Petersen

Fortsättning från förra inlägget..
Väl uppe på avdelningen kom jag till ett rum som skulle bli min plats det kommande dygnet. I mitt rum låg det tre andra men man ligger ju avskärmav med skynke runt sängarna så vi såg inte så mycket av varandra.
Mikael var med mig en liten stund uppe på avdelningen men åkte sedan hem en sväng, dels för att hämta lite saker till mig och för att landa lite hemma.
Mamma kom upp och höll mig sällskap i väntan på kirurgen som skulle komma och berätta lite om operationen osv.
Mikael och kirurgen kom precis samtidigt in på mitt rum och kirurgen började förklara hur ingreppet skulle gå till och att dom förhoppningsvis skulle hinna operera mig på kvällen/natten. Han hade även sett röntgenbilderna och mina provsvar och sa att det var inget snack om saken, min blindtarm var rejält inflammerad..
Så att operera bort blindtarmen stod alltså näst på schemat!
Både mamma och Mikael var med mig en stund till men jag var nog inte så himla rolig att vara med. Morfinet, febern och egentligen hela händelsen gjorde ju att jag var väldigt trött. Så jag vilade/sov och grät om vart annat medans vi småpratade om lite allt möjligt. Mikael som varit med mig enda sedan vi åkte hemifrån kl 04:30 var ju supertrött och åkte hem en liten stund innan mamma. Hon var kvar en stund till tills det var dags för mig att började förberedas inför en dusch. En dusch med enbart bakteriedödande medel.
När mamma gick var det hemskt! Herregud vad jag grät. Jag var så otroligt ledsen, orolig, svag och jag ville inte vara där ensam på sjukhuset. Jag ville inte ligga ensam i min sjukhus säng. Jag ville inte vara utan mamma när jag skulle rullas ner för operation och jag ville framförallt inte vara ensam när jag vaknade upp efter operationen.
Det kan inte ha varit lätt för mamma att lämna mig där och då. Gud vad jag grät!
Febern bidrog nog en hel del till denna känslovåg. Jag var inte så kaxig!
Men det kom strax en sköterska till mig som hjälpte mig med allt som rörde duschen och det var faktiskt riktigt skönt att kliva in i en varm dusch. Jag hade fått smärtstillande innan så det gick bra att duscha i lugn och ro. Skönt! Efter duschen var det på med nya rena kläder och sedan kröp jag ner i sängen igen. Klockan började nu närma sig 21:30 och sköterskorna skulle byta skift. Så nattsköterskorna kom in och hälsade på mig och då vet jag inte riktigt vad som hände, haha. För dom hann inte mer än hälsa på mig och fråga om allt var okej så brast tårarna igen. Grät en skvätt och fick ur mig att jag var nervös för jag vet hur ont jag kommer ha efter operationen, eftersom jag opererat bort min gallblåsa för snart 2 år sedan. Dom pratade med mig en stund och jag lugnade mig! Dom är bra dom där sköterskorna. Dom vet hur sånna som jag skall tas! :)
Jag ringde Mikael och grät en skvätt till, ja jag grät en hel del under det här dygnet men det är väl inte så konstigt egentligen?
Jag chattade med mina underbara kusiner och Sofia där på kvällskvisten och det vill jag verkligen tacka för! Ni fick mig på andra tankar och det kändes bra för en stund ♥
Vi sa godnatt till varandra och jag lyckades faktiskt somna en stund. Det var skönt!
Kl 01:15 kom sköterskan Oskar och väckte mig. Det var dags att rullas ner till operations-salen. Jag hade fått order av både mamma och Mikael att skicka sms innan jag skulle opereras så det fick jag göra innan sköterskan låste in mina saker och Oskar tog med mig ner för operation.
Väl där kändes det ganska okej. Jag var såklart nervös men alla är så otroligt snälla så det gick bra!
Dom förberrede mig och jag fick både antibiotika och lugnande eftersom jag hade smärta i magen när jag låg och väntade på narkosläkaren. Till slut kom han och jag somnade in i den sköna sömnen man gör när man får narkos.
Så vad som hände sen vet jag ju inte riktigt, jag sov som en stock men vaknade sedan på uppvaket ungefär 03:50 och hade ingen aning om vart jag var någonstans. Jag hade ont och mådde fruktansvärt illa! Jag hade slangar överallt, fick lite smått panik men jag hann knapp börja gny innan det var två sköterskor hos mig och gav mig smärtstillande och medicin mot illamåendet ggr. Sedan tog det inte många minuter innan jag somnade igen och vaknade två timmar senare. Då hade mamma ringt till uppvaket och jag fick prata med henne i telefonen. Det kändes skönt och jag fick veta att allt hade gått bra!
Jag fick ligga kvar där i nästan två timmar till och fick äntligen dricka vätska. Galet gott! Jag hade fruktansvärt ont i halsen men fick förklarat för mig att jag haft slangar där under operationen så det var inte konstigt att jag hade ont. Men alla dom här detaljerna är kanske inte så roliga att läsa om?
Jag fick komma upp till mitt rum en stund senare och fick lite yoghurt och så till frukost. Det gick sådär ..
Jag sov en stund och började så småningom att komma tillbaka till verkligheten.
Det gick sakta men säkert och jag var oerhört trött hela dagen igår. Fick äta lunch långsamt och det gick också sådär