Mina två senaste dygn på sjukhuset..

Det är väl dags att berätta vad jag har varit med om det två senaste dygnen. Det var i söndagskväll efter att jag skrivit inlägget om den otroligt goda middagen som det började.
Jag fick plötsligt ont i magen, men efter så många år med magproblem blev varken jag eller min sambo förvånad. Så vi gick och lade oss och jag försökte somna. Men det gick aldrig att somna för min del. Smärtan i magen blev bara värre och värre tills den gjorde så ont att det inte spelade någon vad jag tog  mig till. Jag tror jag provade alla möjliga sovställningar den natten, ingenting funkade. Jag var uppe och gick, drack vatten, spelade spel på mobilen, gick på toaletten men det gjorde precis lika ont hela tiden. Jag provade att tugga i mig lite Novalucol men det hände såklart ingenting. Så tills sist tänkte jag att vafan, två panodil måste kunna dämpa smärtan lite. Men icke!
Så efter att ha fått tre gråt-attacker där min sambo var världens gulligaste och försökte trösta så gott som han kunde, bad han mig att ringa till 1177, sjukvårdsupplysningen. När jag kom fram till sköterskan fick jag endast fram att jag hette Lina, sen brast det igen och hon hörde knappt vad jag sa mellan all gråt.
Till sist fick jag berättat hela historien och hon hade inte riktigt något svar på vad det kunde vara men jag skulle absolut åka in till akuten med en gång och jag fick inte köra bilen själv.
Så 04:30 ungefär, gav vi oss av mot akuten. Bilfärden var ungefär lika rolig som natten hade varit..
Jag var inte ett dugg trött, till skillnad från min sambo som såg ut som en zombie men han ställde upp ändå! För han är bäst! ♥
Vi kom in till akuten och dom snälla sköterskorna tog hand om mig direkt. Vi kom in vid en tid då det knappt var något folk alls så en sköterska visade oss in i ett rum direkt där han tog en massa olika prover på mig. Det gick bra den första stunden sen brast jag ut i gråt igen. Jag kunde inte hålla tillbaka det!
Jag blev körd in i ett annat rum och Mikael var med mig hela tiden.
Det kändes som att vi spenderade en vecka i det där rummet tills en sköterska kom och gav mig en spruta morfin i magen. Herregud vilken bra uppfinning! Livet kändes lite lättare för en stund.
Jag blev körd upp till röntgen-avdelningen, det var dags att göra en så kallad skiktröntgen. Där fick jag lägga mig på en bår och åkte sedan in i en stor maskin som tog bilder på magen. Efter det fick jag kontrastvätska direkt ut i blodet och det var lite obehagligt men det gick bra.
Sedan åkte jag tillbaka ner till rummet på akuten!
Väntade på provsvaren och på att läkaren skulle komma in för att klämma och känna på min mage. Under den här tiden började morfinen att gå ur kroppen och smärtan kom direkt krypandes tillbaka.. Men dom ville inte ge mig mer smärtstillande förrän läkaren hade känt på magen. Det kändes som en evighet innan hon kom! Febern hade stigit och jävlar vad ont en mage kan göra!
Till sist kom hon in, en jätte trevlig läkare och det räckte att hon la handen på magen så gjorde det ännu mera ont. Men hon klämde lite på magen och blev mer och mer övertygad om att det var blindtarmen som var problemet. Jag fick ta nya prover och återigen vänta .. Den här gången skulle det komma två läkare och kolla!
Återigen en evighet utan morfin. Mitt bland allt det här har jag också fått drop och fick varken äta eller dricka. Så den där goda middagen vi åt blev den sista måltiden på ungefär 1½ dygn. Tur att den var så god!
Läkarna kom och klämde på magen, tårarna sprutade, febern var hög och jag blev inlagd på en avdelning. Fick komma till mitt rum och nu var smärtstillande inget problem!
Fortsättningen kommer senare. Det är dags att ta nya smärtstillande tabletter och vila.


Kommentarer

Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara lilla jag som ser den)

URL/Har du en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0